onsdag 8 december 2021

Ikoniska särdrag, spelbarhet och narrativ


Gamesradar gick grundligt tillväga när de nominerade Space Invaders och Pac-Man till omröstningen om de senaste 50 årens bästa spel. I omröstningen bland allmänheten kunde de båda representanterna för arkaderan inte hävda sig, utan där var det spel från 2000-talet som dominerade med Dark Souls i spetsen. Även om det är en stor seger för Dark Souls och From Software så ska man kanske inte i övrigt fästa så stor vikt vid resultatet.

Pac-Man är på intet sätt utan kvaliteter, men de är av ett helt annat slag än i flera av 2000-talets spel. Jag skulle säga att det är ikoniska särdrag i kombination med spelbarhet som lyfter Pac-Man, där de ikoniska särdragen yttrar sig i hur lätt spelet är att känna igen och spelbarheten i de bedrifter man som skicklig spelare kan utföra genom att lära känna spelet och de fyra spökena Inky, Blinky, Pinky och Clyde, som alla beter sig olika.

Högklassig spelbarhet uppenbarar sig inte omedelbart, utan successivt i takt med spelarens enträgna försök att nå bättre resultat. Av de tjugo spelen hos Gamesradar ger Super Mario Kart och Super Mario 64 utmärkta exempel på sådan spelbarhet, medan meriterna hos exempelvis The Last of Us med flera nästan uteslutande är relaterade till narrativ. Man kan också ta som exempel Pac-Man 2: The New Adventures till SNES, som inte erbjuder alls samma möjligheter som arkadoriginalet att briljera med skicklighet. Istället är det narrativet som har utvecklats, men den är ingalunda extraordinär och därför är spelets främsta förtjänst porteringarna av arkadspelen (även Ms Pac-Man).

Finns det då några spel bland de tjugo som har ikoniska särdrag som enda egentliga merit? Space Invaders, Sim City och Pokémon Go bör räknas dit. Tetris har undermålig spelbarhet i en del versioner, men i Tetris DX är den oklanderlig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar