När bordsbokningen för 2018 års mässa öppnade i söndags var
det ingen större dramatik. Retrospelsmässan har i den nya tappningen plats för alla
som betalar, så det är istället bordshyran som begränsar antalet säljare. Nu
går det inte att se hur Retrospelsmässan AB
lyckades ekonomiskt med mässan 2017, eftersom den senaste offentliga
redovisningen gäller 2016, men upplägget med många säljare och hög bordshyra
torde vara optimalt för arrangörens räkenskaper. Där ser vi förmodligen ett
konkret utfall av att Retrospelsmässan inte längre drivs ideellt.
Hur är då förutsättningarna för säljarna på RSM? Om man hyr
ett bord till lägsta priset, 1 000 SEK, så går det på ett ut med Traderas
provision om 10 % när försäljningen uppgår till 10 000 SEK; säljer man för
mindre än så, så är Tradera billigare. Finns det 100 säljare på mässan så
behöver besökarna handla för sammanlagt 1 000 000 SEK för att säljarna
ska hamna i paritet med Traderas provision. Med omkring tre tusen besökare blir
det några hundra per person, vilket kanske tyder på att det finns utrymme för
ytterligare höjningar av bordshyran. Räknar man istället på Traderas provision
för företag så är den mycket lägre än 10 % men också olika hög beroende på produktkategori.
Säg att den är 5 %, då dubblas beloppet besökarna behöver handla för. Plötsligt
blir kalkylen en annan, och då räknar man bara med lägsta bordshyran på RSM,
inte de mycket dyrare sponsorpaketen och inte transport till mässan etc.
Men för alla besökare borde det väl vara fördelaktigt med
ett stort antal säljare på mässan? Man kan tycka att det borde ge större utbud
och bättre priser, men av olika skäl blir det inte så. Det är inte som på
Retrogathering 2010 (eller RSM det året) att de flesta säljarna är privatpersoner som vill få sålt
det de har med sig och sätter priserna därefter, utan det är tydligt att
säljarna har ändrat karaktär och att få numera är beredda att sälja till
marknadspris; jämför man med de lägsta marknadspriserna på Nintendospel är det
inte ovanligt att mässpriserna är tio gånger högre, åtminstone var det så på
RSM förra året. Det kanske låter otroligt, men priserna på exempelvis Game Boy Advance
är lägre än vad många tror. Inte heller NES
har särskilt höga priser när budgivarna bestämmer priset.
De höga priserna från Retrospelsmässan AB:s sida kan
möjligen vara en strategi för att ackumulera kapital för att så småningom kunna
ta steget till Svenska mässans lokaler i Göteborg, något som vissa hoppas ska ske. Visst
skulle det kunna ge större uppmärksamhet och medföra bättre belysning och
uppvärmning med mera än på Bananpiren, men samtidigt blir det med så dyra
lokaler förstås ännu svårare att få en rimlig prisnivå på det som säljs på
mässan. Dessutom lär det vilja till att årets mässa blir en succé, och där kan
det eventuellt vara upplagt för en besvikelse. Det är tveksamt hur mycket av
sin forna dragningskraft mässan har kvar när det inte erbjuds mycket annat än
säljarbord och priserna vid dessa generellt sett ligger långt över vad som är
rimligt.
Inför Retrospelsmässan 2017. Foto: Sebastian Pettersson, som också tonade ned det gula ljuset medelst redigering. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar