tisdag 12 december 2017

Dyrare porto kan bli hårt slag för SNES-handeln

Från årsskiftet kommer ett frimärke att kosta 9 kronor, meddelar Postnord. Det låter kanske inte så farligt, men om man tar i beaktande att det behövs åtta frimärken för att skicka varje spel så inser man att det blir kännbart, i synnerhet när det rör sig om spel som har ett lågt värde.

När frimärkspriset höjdes från 6 till 7 kronor 2014 var det ett starkt tryck på spelsamlarmarknaden med kraftigt stigande priser, så dyrare frakt till trots utgjorde frakten en mindre del av det totala priset än ett par år tidigare. Den här kommande höjningen blir större, och marknaden fungerar redan nu före höjningen sämre än för ett par år sedan, något som yttrar sig i att fastprisannonserna tar över. För väldigt många SNES-titlar är marknadspriset i genomsnittligt skick (kvalitet 4) inte mer än ett par hundra kronor, och när omkostnaderna vid en försäljning då överstiger 100 kronor (utöver porto kan det tillkomma bland annat provision till handelsplatsen, emballage och överföringsavgift) är frågan för både köpare och säljare om det är lönt att alls agera på marknaden.

I samband med prishöjningen på frimärken 2014 pekade jag på hur man kan minska transaktionskostnaderna med bland annat rabattfrimärken, men efter den aviserade prishöjningen ökar dessa nu rejält i pris. Frimärken är sedan gammalt ett skydd mot hög inflation, vilket man nog får säga att det är nu; Postnord tar som exempel hur mycket en kvällstidning har ökat i pris (även på Youtube): ”År 2000 kostade ett frimärke 5 kronor och en kvällstidning 8 kronor. 2018 kostar ett frimärke 9 kronor och en kvällstidning 22 kronor. Att portot inte ökat lika mycket som en del andra vardagsprodukter beror på ett pristak i postförordningen som gör att portopriset alltid måste följa konsumentprisindex.”

Detta konsumentprisindex visar alltid att inflationen är ganska låg men är inte mycket att hänga i julgranen, eftersom det till stor del är rent meningslösa prylar som ligger till grund för beräkningen av KPI. Som jag skrev i inlägget Hur står det till med kvaliteten på spelandet? så kan man rentav argumentera för att det, om man alls ska idka okynneskonsumtion, är bättre att bränna de överflödiga pengarna på nätcasinon, eftersom man då slipper besväret med alla billiga och onödiga prylar (aktuellt så här i julklappstider). Mer resurseffektiv konsumtion än onlineslots är svår att tänka sig; skulle man hamna i samma situation som mannen i Celadon City så kan man åtminstone glädja sig åt att ens ekologiska fotavtryck är litet.

Sedan så är det inte bara hög inflation som förklarar prishöjningen på portot, utan även färre brev. Trots färre brev finns det ett par brevbärare plus tidningsbud som delar ut post till samma brevlådor varje dag, men det är för att de tävlar om vem som kan göra det bäst/billigast. Att dela ut post är ingen jättesvår sak och borde egentligen inte vara något att tävla om, i synnerhet inte när det är mindre och mindre som ska delas ut. Detta dubbelarbete är givetvis bidragande till prishöjningen.

Nu gissar jag att de billiga spelen till NES och SNES, vilka faktiskt utgör en stor del även av SCN-titlarna, nästan helt kommer att försvinna från auktionsmarknaden på internet nästa år. Det digra underlag som jag hade tillgång till för att sammanställa värderingstabellerna i Spelsamlarboken 2010 och 2014 kommer alltså inte att finnas kvar. Spelmässorna – RG, RSM och RSF – där även många av de lokala butiker som finns runtom i landet medverkar, kommer att bli ännu viktigare för SNES-handeln.

”The man at that table lost it all at the slots.” Från Pokémon (DMG, 1996).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar