onsdag 19 oktober 2016

Spelböcker på gång och utkomna

Det har blivit vanligt med spelrelaterade böcker och det kan vara svårt både att läsa alla och att välja vilka man ska läsa. Förutom de många svenska böckerna finns det engelskspråkiga som kan vara lätta att missa. Det kan vara så att jag missar en del eller många böcker när jag här försöker mig på en översikt (inget utelämnas avsiktligt), men följande böcker och författare/förlag har jag i alla fall någorlunda koll på.

Thomas Sunhede och Martin Lindell utkommer inom kort med boken Svensk Videospelsutveckling – Från 50-tal till 90-tal. Deras tidigare böcker om spel heter Slayer of the big grey box (Sunhede 2014), Historien om SEGA (Lindell 2014), NES-XX-SCN-1 (Sunhede 2014), NES-HW-SCN (Sunhede 2013), NES-XX-SCN (Sunhede 2011) och 8 bitar på 80-talet (Lindell 2008, uppdaterad flera gånger sedan dess).

Spelpappan Jimmy Wilhelmsson arbetar på boken Generation 500 med planerad utgivning maj 2017. Hans tidigare böcker heter Äventyrsspel (2015, tillsammans med Orvar Säfström, som också är författare till 250 TV-spel från 2007) och Generation 64 (2014).

Reset Media säljer Stora Spelboken från 2015 och 8 bitar från 2014. Stora Spelboken är utgiven på förlaget Stevali, 8 bitar på Reset Media.

Spelsamlarboken från 2014 tror jag inte att någon återkommande bloggläsare har missat. Första boken utkom 2010.

På engelska utkom nyligen Ultimate Nintendo: Guide to the NES Library 1985-1995 av Pat Contri med flera medförfattare (hemsida). Förra året kom I Am Error av Nathan Altice; en del i serien Platform Studies där även Codename Revolution (från 2012) med flera andra böcker ingår, de flesta i någon mening spelrelaterade. Längre tillbaka finns bland annat Guinness World Records: Gamer’s Edition (flera årgångar och olika författare), The Ultimate History of Video Games (Steven L. Kent) och Game Over (David Sheff).

Det var alltså uppräkningen av böckerna. Den övergripande bilden är att nischerna är många och att få böcker överlappar varandra. Flera böcker har jag skrivit om tidigare (8 bitar och 8 bitar på 80-talet i juli 2014, Ultimate History i tre inägg (1, 2, 3) hösten 2013) och andra är ganska långt ifrån det som intresserar mig. Äventyrsspel handlar om det svenska spelförlaget med det namnet, som kan sägas vara en förgrening från Tolkien varifrån en annan gren går till spelkanon med Dragon Quest och amerikanska datorrollspel på vägen dit. Svensk historisk spelutveckling är inget självklart intresseområde för svenska spelsamlare och Stora Spelboken riktar sig till barn, så de engelska NES-böckerna kan ligga bra till hos spelsamlarna. Men ska man välja Pat eller Nathan, Contri eller Altice?

Ordet ultimate (på svenska slutlig eller slutgiltig) känns igen från Ultimate History of Video Games och är säkert tänkt att ge positiva associationer (bland annat till magin Ultima, som i Final Fantasy VI är överlägsen allt annat) men kan också uppfattas som onyanserat och överdrivet skrytsamt när en författare själv väljer ordet om sin egen bok. Det behöver inte betyda att författaren är onyanserad och skrytsam hela boken igenom, men jag minns att boken Ultimate History of Video Games handlade väldigt mycket om $tora $ummor, att perspektivet var nästan helt och hållet amerikanskt och att boken lämnade en del övrigt att önska på en rad områden. Inte ”ultimate” enligt mig alltså. Därmed inte sagt att jag sågar Pats bok på förhand, men jag anar att det är mycket av uppräkning och kuriosa som inte vävs samman till något större. Det är en enorm skillnad på om författaren sätter samman en vision/berättelse/teori/etc och därefter använder fakta för att belägga denna, eller om författaren bara så att säga återberättar, dvs sätter så liten egen prägel som möjligt och mer förmedlar. Hur respektive bok sorteras därvidlag lämnas som en övning åt läsaren att utröna.

Man ska inte förringa betydelsen av ett renommerat förlag. Pat Contri gav ut sin bok själv efter finansiering via Kickstarter. Platform Studies med I Am Error ges ut av MIT Press, det världsledande universitet som nämns i alla spelhistoriska översikter för att Spacewar skapades där, vid en tidpunkt då Nintendo fortfarande bara gjorde spelkort och inte hade tagit sitt nuvarande namn. Det måste ses som en kvalitetsstämpel av rang.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar