måndag 27 april 2015

Geniers stölder inget att uppröras över

Super PLAY från starten/namnbytet 1996 fram till några år in på 2000-talet har alltjämt ett högt läsvärde. Ofta när jag läser om tidningarna hittar jag en hel del som jag har glömt bort eller nu ser på ett nytt sätt. I letandet efter notisen om Saudiarabien och Pokémon som jag skrev om i förra inlägget så var det i synnerhet en artikel i nummer 60 jag fastnade för, ”Shigeru avslöjad”, om att mycket i The Legend of Zelda – Ocarina of Time är taget från Wonder Boy in Monster World och att Shigeru Miyamoto ska ha ”överskridit gränsen för spelstöld”. Det handlar bland annat om en hjälpsam fe, en magisk okarina och att man börjar spelet med tre hjärtan. Kombinationen därav är rimligen mer än ett sammanträffande, men jag vet inte om (tror inte att) Miyamoto har hävdat originalitet i just det avseendet. Oavsett så hämtar spelskapare alltid idéer någonstans ifrån, och skapar inte gärna något nytt om de kan ta något som redan finns. Förmodligen går det trots det inte att hitta någon apa som kastar tunnor före Donkey Kong, eller en rörmokare som rider på en dinosaurie före Super Mario World, men i många fall blir resultatet bättre om man bygger vidare på något som har visat sig fungera tidigare i någon form, som spel eller som något annat.

Ohlmarks ser andra världskriget i Sagan om ringen, The Game Theorists ser bibeln i Chrono Trigger, Bjarneby ser Wonderboy i Ocarina of Time. Det betyder inte att det går att ersätta Sagan om ringen med en bok om andra världskriget, Chrono Trigger med bibeln eller Ocarina of Time med Wonderboy: trots likheter är det nya mästerverk som har skapats. Var och en som inte är Mega Drive-samlare och själv har spelet själv kan enkelt bilda sig en uppfattning om Miyamotos påstådda spelstöld i de Let’s Play-videor som finns med Wonder Boy in Monster World (länken går till del två i en serie, eftersom okarinan och fen inte finns med i del ett).

Tobias Bjarneby skriver i artikeln att ”i musikvärlden finns en oskriven lag som säger att det är okej att stjäla tre takter”. Spelmusik är emellertid i ännu högre grad stulen, och då hela melodier snarare än korta slingor eller de godkända tre takterna. En genomgång finns här och det som avslöjas i den videon får väl antas vara toppen på ett isberg. Att man inte känner till mer som är ”stulet” i spel, oavsett om det gäller musik eller något annat, har nog mest att göra med att originalen är gamla och bortglömda.


Tillägg: Nu är inte alla spelmusikkompositörer genier och det är egentligen inte de snoende spelmusikkompositörerna jag tar i försvar här, utan Shigeru Miyamoto. När det handlar om spelmusik sker inte heller, eller åtminstone endast sällan, den enorma förbättring av det ursprungliga verket som är själva grunden till att jag menar att man inte ska förargas över geniers stölder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar