tisdag 31 mars 2015

Överteoretiserat på Youtube

Med över tre miljoner prenumeranter är det lätt att bli tipsad om The Game Theorists när man tittar eller lyssnar på tv-spelsrelaterat material på Youtube. Rubrikerna på deras videor är ofta uppseendeväckande och kontroversiella, och uppenbarligen lockar det många tittare. I videorna framläggs teorier om tv-spel som knyter an till skriftreligioner eller politiska ideologier. Exempel: Chrono Trigger återberättar Bibeln, Final Fantasy är ”anti-religion”, Mario är kommunist.

Det här att hävda att tv-spel har dolda budskap om religioner eller politik, som genomsyrar allt vad The Game Theorists gör, får mig att tänka på en notis i Super PLAY (nummer 62) om att Pokémon förbjöds i Saudiarabien på grund av symboler som kunde tas för religiösa. ”Nintendo […] har till sitt försvar sagt att de inte har designat Pokémon-korten med religiösa symboler i åtanke utan att de helt enkelt finns där för att åskådliggöra de olika monstrens specialkrafter”, står det avslutningsvis i notisen. Förmodligen skulle den dementin i olika varianter kunna fungera som svar från spelföretagen på allt vad The Game Theorists hävdar.

Jag drar mig också till minnes Åke Ohlmarks’ förord till Sagan om ringen, där Midgård påstås vara en spegling av Europa under och kring andra världskriget, med Mordor som Sovjetunionen och Sauron som Stalin. Och mer än så: ”Från detta mörkrets hemvist styres de viljelösa kreaturen under Mordors makt, en Bill Ormbunke, en Skelögat, (läs: hemmabolsjevikerna och andra världskrigets femtekolonnare).” Här får alltså läsaren redan i förordet trilogin om härskarringen reducerad till den politiska kampen mellan öst och väst av översättaren.

Oberoende av i vilken utsträckning teorierna om kopplingar till politik eller religioner kan vederläggas bör en och samma fråga ställas i anslutning till var och en av dem: bidrar teorierna till en bättre förståelse för verken eller en bättre spel- eller läsupplevelse? Blir Sagan om ringen bättre för att man tänker på de nio svarta ryttarna som, med Ohlmarks’ ord, ”Paulus, de tyska atomexperterna och ’the missing diplomats’”? I så fall kan teorierna vara relevanta även om de inte kan ledas i bevis eller är föremål för debatt. Annars är min generella hållning att fantasivärldarna som tv-spel är inte bör blandas ihop med verkligheten i onödan, inte i spelandet, inte i teorier om spel. Och Ohlmarks’ liknelser var ju inte vad Tolkien ville få fram. 

Vidare så är det inget underligt om berättelser ur skriftreligionerna i någon tappning kan hittas i tv-spel. Det borde inte krävas mycket ansträngning för att hitta något som kan liknas vid Davids kamp mot Goljat till exempel, med alla de stora bossar som finns i tv-spel. The Game Theorists hittar i Chrono Trigger mer explicita beröringspunkter, men då rör det rätt så simpla, ytliga och uppenbara saker som namnen på de tre vise männen. Men förtjänar det ens att belysas? Bara om konstaterandet eller upptäckten sedan används resonemang utifrån ett större, menar jag, för som blott ett konstaterande är det tämligen värdelöst. Och The Game Theorists gör bara konstateranden, videorna är späckade med konstateranden, men aldrig uppföljande resonemang där de sätter in sina upptäckter i större sammanhang.

The Game Theorists’ tillkortakommanden handlar inte om att de har fel, och inte heller primärt om att de ”överteoretiserar”, utan att de applicerar dåliga teorier, sämre än Ohlmarks, på väldigt bra spel varigenom en kontrast uppstår i vilken teoretikerna framstår i ännu sämre dager. Mario är kommunist, säger de, men den som verkligen delar allt lika är Bowser, i Bowser Revolution i Mario Party. Bowser är då den revolutionäre kommunisten, och så mycket substans var det i den videon av The Game Theorists.

Synd att en så dålig kanal har så många prenumeranter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar