lördag 24 januari 2015

Gör tidskriftsstödet någon nytta?

Kort efter mitt inlägg om att Kulturrådets litteraturstöd går till böcker som är mer politiska än kulturella, kom det en nyhet om att det statliga stödet till tidskrifter kunde komma att minskas från cirka 20 miljoner till cirka fem miljoner kronor. Hur det blir med den saken återstår väl att se, men det fick i alla fall mig att titta närmare på tidskriftsstödet, som sades vara så vitalt för kulturen. Liksom för litteraturstödet gäller för tidskriftsstödet att Statens Kulturråd fördelar pengarna, vilket fick mig att ana oråd. Kulturrådet har liksom hamnat i onåd hos Spelsamlarboksförlaget.

Bakgrundsinformation är att kultur för mig är det som människan skapar med sin intelligens, och att hög intelligens är helt oumbärligt för avancerat kulturskapande, oavsett om det handlar om tavlor eller tv-spel eller något annat. Stöd för det påståendet har jag på sidan Estimated IQs of the Greatest Geniuses, där många av historiens kända kulturskapare tillskrivs en uppskattad intelligenskvot kring 99,99:e percentilen eller högre.

Kulturtidskrifternas roll ska självfallet inte vara att skapa kultur, utan att förmedla och tillgängliggöra den; vara de skapande geniernas väg till berömdhet. Åtminstone är det så jag ser på det, och Fienden ser jag som ett typexempel på en tidskrift som arbetar så. Internet har medfört ett starkt tilltagande så kallat mediebrus, där det kan vara svårt för kultur att få genomslag. I en sådan miljö kunde ett kulturråds roll vara att sålla, gallra och sovra så att materialet som sanktioneras därifrån är överskådligt även för den som inte läser kultursidor, kulturtidskrifter och litteratur i yrket. Tidskrifterna i sin tur behövs för, och kunde med fördel inrikta sig på, att leta efter genier, uppmärksamma dem och tolka dem. Fienden, som gör precis det, är inte en av tidskrifterna som får bidrag från Kulturrådet. Jag har skrivit och frågat men verkar inte få svar på varför de inte har sökt bidrag.

De tjugo miljoner kronorna delas ut till närmare 100 tidskrifter, så någon omfattande gallring från Kulturrådets sida är det inte tal om. Det är förstås svårt att överblicka så många tidningar, och därmed svårt att uttala sig om hur många som faktiskt ägnar sig åt kultur, alltså till exempel att söka upp och intervjua genier, och hur många som istället bedriver opinionsbildning (men helt visst finns det en betydande politisk dimension i många av tidskrifterna) och huruvida någon politisk inriktning dominerar, men klart är att många av tidningarna representerar vad man kan kalla för särintressen, olika minoriteter bland annat. Två exempel är Signum: katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle och Judisk krönika. Från geniletarlistan kan man dessutom ganska säkert stryka bland annat Grafiknytt, Klimatmagasinet Effekt, Liekki Sverigefinsk kulturtidskrift, Miljötidningen och Populär Arkeologi. Uppenbarligen går de där 20 miljoner kronorna till väldigt mycket annat än lyfta fram nutida geniala kulturskapare.

För bedömningen av tidskriftsstödets relevans för kulturen spelar det egentligen mindre roll om något politiskt partis åsikter är överrepresenterade i kulturtidskrifterna eller inte, eller ens om allihop håller sig inom rätt så snäva ramar för politisk korrekthet; det viktiga är att tidskrifterna som får stöd är så många att de i praktiken snarare bidrar till mediebruset än lyfts fram ur det, och att många av tidskrifterna bara svagt gränsar till kultur eller inte alls har med kultur att göra (utan istället populärvetenskap, pseudovetenskap, religion etc). Jag har svårt att se att möjligheterna för ett geni att nå ut blir vare sig bättre eller sämre om kulturtidskrifterna får dela på fem miljoner kronor istället för 20 miljoner. Problemet är att Kulturrådet har en förvrängd uppfattning om kultur varigenom kvalitet och intelligens (genialitet) hamnar i skymundan, och det syns på både tidskriftsstöd och litteraturstöd. 

Om tidskriftsstödet då gör liten eller ingen nytta för kulturen, hur bör kulturstödet utformas? Goethe hade på sin tid som ett slags kulturstöd en anställning med full lön men utan arbetsuppgifter. På så sätt kunde han ägna omkring 30 år till att skriva första delen av Faust, men det var alltså ett stöd direkt till kulturskaparen och därmed av annan art än tidskriftsstödet. Kanske viktigast med ett sådant stöd vore att komma ifrån allestädes påbud om att allt ska vara effektivt och lönsamt, och förmodligen är ett stöd direkt till genierna det absolut bästa sättet att gynna kulturskapande. Ska tidskrifter tilldelas stöd får det nog vara någon annan än Kulturrådet i sin nuvarande form som beslutar om det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar