fredag 12 december 2014

Kultur, Kulturrådet och intelligens

Åter till frågan om hur tv-spel och spelsamlande kan sorteras under kulturbegreppet historiskt och idag, och huruvida Statens kulturråd verkligen ägnar sig åt kultur. Min uppfattning är att kultur skapas av människans intelligens och att verkligt avancerad kultur per definition har någon form av geni bakom sig. Med geni menas en människa med mycket hög intelligens i kombination med extraordinär kreativ förmåga. Intelligensen för att skapa kultur har funnits i minst 50 000 år, men fortfarande för 5000 år sedan fanns inte mycket mer än grottmålningar, och människorna gick ute och frös som Ötzi. Först med utvecklad civilisation och teknologi kunde kultur uppstå i olika former. Litteraturen blev därmed avancerad för cirka 3000 år sedan, musiken på 1600-talet, filmen i mitten av 1900-talet och sist tv-spelen under 1990-talet, för att ta några exempel som kan stämma bra eller mindre bra med verkligheten och andras uppfattning.

Geniernas och intelligensens koppling till kulturen hittar jag belägg för på den gamla fina hemsidan Estimated IQs of the Greatest Geniuses. Siffrorna på hemsidan visar att de nämnda personerna skulle skilja ut sig från (ha bättre resultat än) cirka 99,99 procent av befolkningen på ett test som mäter IQ på så höga nivåer, till exempel svenska Foritensum. Där hittar man alltså kompositörer (Händel, Bach), diktare (Goethe, Shakespeare), filosofer (Kant, Descartes), eller kort och gott förmodligen alla historiens viktigaste kulturskapare. En knäckfråga i sammanhanget är om berömda tv-spelsproducenter också når 1/10000-nivån; ganska troligt, anser jag. I så fall kan tv-spel räknas som kultur även med det något fundamentalistiska synsättet att kultur bara handlar om genier.

Är då Kulturrådets verksamhet i huvudsak inriktat mot den översta tiondels promillen av befolkningen, alltså den grupp som står för nästan allt av bestående (över århundraden) kulturellt värde? Eller har de en annan uppfattning om vad som är värt att stödja? Dömer jag efter deras beviljade anslag så sysslar de inte med kultur över huvud taget, utan politisk opinionsbildning. Det är nämligen inte nog med att böckerna till stor del handlar om politik eller politiska frågor, utan jag ser dessutom en tydlig överensstämmelse med vissa partiers sakfrågor och inriktning. Att politik har ersatt kultur kan tyckas illa nog, men uppenbarligen är det politiska budskapet till yttermera visso det allra viktigaste. Det längsta strået drar miljöpartiet, vars frågor lyfts i en rad böcker: den kärnkraftskritiska boken ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”, som fick ett stöd om 55 408 kronor, har till och med en maskros i fokus på omslaget. Böckerna ”Homeopati i Sverige”, ”Makt, plast, gift & våra barn”, ”Den brännande frågan”, ”Sverigedemokraternas svarta bok” och i tidigare inlägg omskrivna ”Queering Sápmi” är alla politiska inlägg som passar in i Kulturrådets stela mall där miljöpartiet och feministiskt initiativ är de goda och Sverigedemokraterna de onda, tillsammans med nationalister (”Historien om Västfronten” fick 70 139 kronor) och Hitler (”Hitlers furier – Tyska kvinnor i förintelsens tjänst” fick 55 825 kronor). Således ser jag Kulturrådet, åtminstone facklitteraturgruppen, som en rent politisk institution som framförallt verkar för att lyfta frågor som miljöpartiet och feministiskt initiativ driver, och som faktiskt inte alls främjar kultur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar