torsdag 8 maj 2014

Värderingstabellerna och värdeökningen

Värderingstabellerna är en viktig del i Spelsamlarboken och sedan första utgåvan 2010 har priserna generellt stigit väldigt mycket och många prisrekord har slagits. Följdriktigt är det helt andra värden som presenteras i den nya boken. Säkert kommer vissa ändå att tycka att värderingarna är för låga och hänvisa till rekordförsäljningarna, men rekordpriser är just rekord, ofta med långt ned till tredje högsta budgivaren och så gott som alltid högt över gällande värdering.

För värderingstabellernas exakthet och omsider aktualitet är det en nackdel med snabbt stigande priser. Prisökningar kan inte tas ut i förskott och det är inte alls så att alla titlar har ökat kraftigt i pris de senaste fyra åren; framförallt är det de dyra spelen (eller spel som åtminstone hade samlarvärde) som har blivit dyrare. I synnerhet SNES har många billiga spel där värdet har ökat endast lite eller inte alls, till exempel Hole In One Golf, International Superstar Soccer och PGA Tour Golf. Skitspel tycker många, men de tillhör ändå SCN-skaran. Bland ”raketerna” de senaste fyra åren finns många spel som var dyra också för fyra år sedan, långt ifrån alltid med SCN-märkning. Exempel: Demon’s Crest, Final Fight-serien, Mega Man (X)-serien och Zelda Gold Pack. Hur som helst så gör spretigheten i prisförändringarna att det är mycket osäkert att räkna upp en titels värde schablonmässigt utan faktiska budgivningar och affärer som underlag, och när det är flera hundra titlar som ska värderas kan inte alla bevakas samtidigt, varför vissa titlars värderingar är baserade på tidigare (äldre) affärer än andra. Snabb prisökning kan alltså medföra för låga värderingar i vissa fall.

När ett visst spel inte har sålts i kvalitet 10 på länge, kanske flera år, är det upplagt för prischock när det väl säljs. Sådana exempel finns det en hel del av hittills i år: Devil World, Donkey Kong 3, Mario Bros, Popeye … Det normala värdeförhållandet mellan kvalitet 10 och kassett är cirka tio mot ett, men många dyra spel når inte riktigt tio gånger kassettvärdet, till exempel så värderar jag inte Mr. Gimmick (kassettvärde 2500) till 25000 kronor i kvalitet 10. Med cirka 10 gånger kassettvärdet som norm för kvalitet 10 har jag inte värderat kvalitet 10 till mer än 20 gånger kassettvärdet utan överväldigande underlag, med utgångspunkten att värdeförhållandena bör vara någorlunda likartade för olika titlar. Det här årets rad av prisrekord för svarta serien visar att normen om som högst tio gånger kassettvärdet inte är tillämpligt på de tidigaste NES-spelen, som kanske hamnar närmare 100 gånger kassettvärdet i vissa fall. Den normen får då förmodas gälla även de spel som inte har sålts i kvalitet 10 på spelsamlarmarknaden, vilket är en hel del av spelen i svarta serien.

I de nya värderingstabellerna är det ändå inget spel som har ett högsta värde på så mycket som hundra gånger kassettvärdet. Största värdeskillnaden har Donkey Kong Classics, med drygt 40 gånger kassettvärdet, men det är fullt möjligt att det i en faktisk auktion skulle nå hundra gånger kassettvärdet (som är 150 kronor). Donkey Kong Classics har också liksom många andra tidiga NES-spel en stor skillnad i pris mellan kvalitet 2 och endast kassett. Samtidigt ska man ha i åtanke att det finns exempel där rekordpriser trots stabil budgivning har visat sig vara högt över senare affärers prisnivå för spel i nästan lika bra skick. Mega Man X såldes för 12000 kronor 2012 men har i senare (och tidigare) affärer inte varit i närheten av den summan, inte ens hälften av den. Det kan tala för att det ändå vore oklokt att värdera svarta serien utifrån de senaste månadernas rekord, vilket jag alltså inte har gjort. Och givetvis är Mega Man X inte värderat till något i närheten av 12000 kronor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar