onsdag 25 september 2013

Ultimate History of Video Games – första 200 sidorna

Tobias Bjarneby uppgav länge att han ogillade amerikanska spel. Jag har en motsvarande aversion mot amerikanska böcker. Författare av läroböcker och annat får i USA ofta betalt för antalet ord de skriver, vilket gör textmassan onödigt omfattande (det finns inte direkt incitament att skriva på hexameter om man säger så). Nu har jag emellertid börjat läsa just en amerikansk bok, nämligen The Ultimate History of Video Games av Steven L. Kent. Jag har haft boken länge och någon gång slagit upp saker i den, men det faktum att den används som källa i många sammanhang och har fått så mycket lovord gjorde att jag började läsa den.

Boken börjar bra med ”Acknowledgments” och där märks det inget av maximering av ordantalet. Istället är texten föredömligt indelad i stycken som vart och ett avhandlar en relevant aspekt, bland annat att Hiroshi Yamauchi avböjde att bli intervjuad. Den texten följs av ”Timeline”, och där tappar boken en hel del trovärdighet till följd av många felaktiga årtal och oklarheter. Bara på sidan XIV räknar jag till åtminstone tre stycken: Famicom, Zelda och Final Fantasy har årtalen 1984, 1987 och 1988. Det ska vara ett år tidigare på alla tre. Inte ska man väl behöva intervjua Hiroshi Yamauchi för att ta reda på det? Och av alla spelhistoriska händelser borde releasen av Super Famicom 21 november 1990 vara den sista att utelämnas – aldrig har en konsolrelease orsakat sådan hysteri – men händelserna 1990 är istället: ”Nintendo and Atari go to court over the rights to Tetris”, ”Nintendo releases Super Mario Bros 3” (i Amerika förstås) samt ”SNK brings 24-bit NeoGeo game console to the United States”. Så på de sidorna rök rätt mycket av min tilltro till boken, men jag fortsatte att läsa – med en förmodan att Kent har höftat på mer än bara enstaka ställen.

Med ”tidslinjen” (som inte ens är en tidslinje i egentlig mening) avklarad så berättas det utförligt om tv-spelshistorien med början vid Spacewar 1961-62, ”The World Before Pong” som kapitlet heter. Drygt hundra sidor in i boken är man fortfarande på 1970-talet och det är i mångt och mycket Ataris historia som berättas. Perspektivet är extremt amerikanskt och om japanska spel står det nästan bara om det amerikanska mottagandet. Brödtexten varvas med långa citat från intervjuade personer och citaten innehåller ofta samma information som brödtexten, men i enstaka fall är brödtexten väl sammanfogad med citaten. Jag får bekräftat att amerikanska böcker innehåller alldeles för många ord och att texthantverket är tarvligt. Jag tror faktiskt inte att det är så tokigt att dra alla över en kam i det här fallet. Därmot är jag mer tveksam till Tobias ”ogillar amerikanska spel”, där vet jag inte om man kan vara lika generell. Men det var länge sedan han hävdade det.

Jag skulle gärna se ett resonemang kring om det var självklart att tv-spelen skulle uppstå och utvecklas i just de två största ekonomierna i världen (om nu Japan var näst störst redan på 70-talet) och vilka förutsättningar som var nödvändiga för att populariteten skulle bli så stor. Vad hade USA och Japan som Europa saknade? Boken snuddar vid ekonomins betydelse och det står att börsnotering av Atari valdes bort 1976 på grund av svag kursutveckling (sidan 103). Lite motsägelsefullt kan tyckas när det på sidan 38 står att DJIA ”hit 1000 points for the first time on November 14, 1972, and the economy looked brighter than it had in five years”. Men det var en ytterst tillfällig topp och det dröjde tio år, till 1982, innan den gigantiska börsuppgången inleddes, och den varade ända till mars 2000. Hur viktig börsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen i övrigt var och är för tv-spelens utveckling kan jag däremot inte riktigt uttala mig om. För Ataris del innebar det (den svaga börsen) att de sålde företaget till ett annat företag istället för att ge ut aktier, men i vilket fall hade följden blivit att de själva hade förlorat inflytande över företaget.

The Ultimate History of Video Games är mycket fakta och detaljer, men relevansen känns överlag tveksam och någon vidare analys bjuder författaren inte på. Att faktans relevans känns tveksam beror på att det mest är lösa anekdoter som berättas, med svaga eller inga kopplingar till varandra eller till mer övergripande händelser. Jag har läst de första 200 sidorna (på ett ungefär) och tänker läsa resten av boken, så jag lär återkomma till den i åtminstone ytterligare ett blogginlägg.

1 kommentar:

  1. Hej

    Hur kommer man i kontakt med dig ser ingen mail eller så.
    Maila mig om du kan, admin@xboy.se

    SvaraRadera