lördag 24 augusti 2013

Spelsamlarnas brist på fakta

Jag blev lite ställd en gång när en person som visade intresse för Spelsamlarboken frågade mig: ”Var[ifrån] har du fått faktan?” Frågan är inte alls obefogad, men något rakt svar är svårt att ge. Spelsamlarboken får räknas som faktabok (om alternativet är skönlitteratur), men i stora delar av boken är faktan som sådan kanske inte så märkvärdig; faktan är sällan sådan att en specifik källa kan anges. Faktakällan skulle vara själva spelen i så fall, men att spelen i grunden är källan till mycket av informationen är så självklart att jag inte ens har tänkt på att ta upp dem i en källförteckning. Men visst, spelen till NES och SNES och även andra konsoler har varit viktiga faktakällor. Spelsamlarna också, vilka förutan det inte funnes någon marknad för spelen. Och NESdb som källa betyder spelsamlarna. Bergsalas releaselistor kan däremot knappast anges som källor, eftersom de är fulla med fel. Visst har Bergsalas listor tagits i beaktande, men det blir ju väldigt underligt om man försöker efterforska källan och finner att den säger något annat än boken i åtskilliga fall.

Oavsett Spelsamlarbokens faktakällor, när man kommer med ett påstående om spelsamlande nästan vilket som helst så upptäcker man ofta att det är snudd på omöjligt att förankra påståendet i exakta och tillförlitliga siffror (eller något annat relevant). Ta en sådan sak som att antalet spelsamlare ökar. De flesta är överens om att det är så, men vad ska man underbygga påståendet med? NESdb uppvisar ett nästan dag för dag ökat medlemsantal, nu drygt 1200, trots avaktivering av medlemmar med noll inlägg skrivna. SuperNES.se närmar sig 200 medlemmar. De flesta på dessa forum är spelsamlare i någon mening, men långt ifrån alla spelsamlare finns på NESdb. Många har t.ex. blivit medlemmar där först efter att de har läst Spelsamlarboken.

På NESdb gäller att fakta kan ifrågasättas av alla och nya uppgifter väcker stort intresse. Om någon säger att han har ett Dr. Snuggles till NES (exempel från en kommentar här på bloggen nyligen) så möts det med skepsis, men man kan sällan säkert säga att något inte finns. Länge trodde man att alla svanar var vita, men svarta svanar upptäcktes i Australien och då var det plötsligt fel i alla böcker. För inte så länge sedan fick ett NES-spel läggas till på listan över svensksålda spel, när det blev känt att det finns en svensk A4-manual till Spider-Man: Return of the Sinister Six. I Spelsamlarboken står det bara att antalet SCN-spel är 200, till exempel i avsnittet ”Urval av spel till listorna” på sidan 76, och det gäller fortfarande. Sedan lämnas det öppet för okända spel: ”Därutöver finns det ett fåtal spel som importerades till Sverige av andra företag utan att förses med SCN-märkning.” Det går fortfarande inte att säga mer än så, och ska Spider-Man: Return of the Sinister Six tas med i värderingstabellerna blir värdet väldigt osäkert, då det bara finns en försäljning att grunda det på än så länge. Importören är för övrigt okänd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar