torsdag 11 oktober 2012

Utsaga år 2000: "TV-spelens höjdpunkt är ganska nära"

Härförleden tittade jag igenom Super PLAY-tidningar efter texter om Final Fantasy IX, och som vanligt när man läser de tidningarna från 90-talet eller tidigt 2000-tal så stöter man på mycket annat som fångar ens intresse. Ett särskilt utmärkande guldkorn hittade jag på postsidan i augustinumret 2000, en insändare undertecknad Christian Wall. Under rubriken ”TV-spelen har snart nått sin höjdpunkt” skriver han att 3D-revolutionen med Super Mario 64 i spetsen var den sista stora revolutionen för tv-spelen och att det framöver mest skulle handla om finjusteringar, helt enkelt därför att det inte fanns så mycket mer att förbättra med avseende på spelbarhet efter Super Mario 64. (Det står inte ordagrant just så, men det är så jag uppfattar andemeningen.) Christian Wall gör jämförelser med musiken, som han menar nådde sin höjdpunkt redan för 300 år sedan eftersom tekniken då var tillräckligt utvecklad för att inte utgöra något hinder för kompositörerna, och filmen, som på samma sätt nådde sin höjdpunkt runt fyrtio- och femtiotalet. Runt år 2000 skulle det alltså vara dags för tv-spelen, eftersom de förbättringar det fanns utrymme för i princip bara gällde grafik och ljud, inte spelbarhet. Ett citat: ”Vi kommer nog inte att få se så stora revolutioner inom TV-spelsindustrin igen som när 3D-grafiken kom. Detta hindrar visserligen inte spelutvecklarna från att göra bättre och bättre spel, men min teori är att TV-spelens höjdpunkt är ganska nära.”

Det minsta man kan säga är väl att det krävs mer än normal trendkänslighet för att efter en period om cirka fyrtio år med åtminstone decennievis enorm förbättring av spelkvaliteten, sticka ut hakan och säga ”Nu vänder det!”, men jag tycker faktiskt att Christian Wall har en enastående träffsäkerhet i sin förutsägelse. Det stämmer dessutom väl överens med vad jag skriver om spelkanon i Spelsamlarboken, att 2000-talets första decennium var det första där spelen inte klart överträffade allt som hade gjorts innan. Citat från sidan 133: ”2000-talets första decennium var det första där det föregående decenniets spel fortfarande hävdade sig väl.” Men det är ju en sak att konstatera det i efterhand, en helt annan att förutse det hela.

Nu har det förvisso gjorts innovationer på spelbarhetsområdet under 2000-talet, till exempel med superstorsäljaren Kinect och tryckkänsliga skärmar, men det är inte någon av dessa jag skulle lyfta fram som exempel på stora spelbarhetsmässiga förbättringar gentemot 90-talet. Istället menar jag att det är ett fåtal spel med mer konventionella kontrollmetoder, till exempel Halo: Combat Evolved från 2001, som har lyft nivån jämfört med 90-talet för en del, långt ifrån alla, genrer. Halo: Combat Evolved är förmodligen den senaste radikala nivåhöjningen av en tv-spelsgenre.

När jag senare kollade A Link to the Past på GameFAQs såg jag användarnamnet CWall och reagerade på det, och visst var det densamme som hade skrivit på Super PLAYs postsida. Han visade sig vara en flitig FAQ-producent, med en egen hemsida i enklaste GameFAQs-stil och en profil på GameFAQs där han bland annat uppger vilka spel han äger. Det faktum att han bara visar sex stycken SNES-spel får mig att fundera på om det kanske finns fördelar med att ha ett fåtal spel som visar på god personlig smak, istället för att som många samlare ha fler spel än de hinner spela eller ens kan hålla reda på? Sex spel kanske är lite väl minimalistiskt, men jag tror det är bra om man uppskattar alla spel i sin samling och kan ha nöje av att spela dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar