måndag 20 augusti 2012

Spelbarhetsdyrkan i Skövde


I helgen arrangerades ett nytt evenemang kallat ESA, European Speedster Assembly, av Ludendi spelförening i Skövde. Evenemanget går ut på att samla så kallade speedrunners från olika europeiska länder, för att de ska genomföra tv-spelsprestationer inför publik. Målet är i de allra flesta fall speedrunning, dvs att minimera speltiden av ett spel, som spelas i ett svep från början till slut. Idén med evenemanget sammanfattas bra i den här videon från i våras, när man använde namnet Swedes of Speed. I vissa fall spelade två speedrunners samma spel parallellt, i tävling med varandra. ESA pågick i ganska exakt tre dygn, från 15-tiden i torsdags till 15-tiden igår söndag, med Super Mario 64 som avslutningsnummer.

I speedrunning får handlingen i spelen stå tillbaka, när allt handlar om spelbarhet. Som ett exempel används ofta japanska versioner, eftersom texten går snabbare att trycka förbi där. Det är också vanligt med stora brott i spelens tänkta händelseförlopp, när man utnyttjar buggar för att hoppa över stora delar av spelet. Sådana buggar gjorde det till exempel möjligt att spela igenom Ocarina of Time (på japanska) på mindre än en halvtimme, vilket den franske spelaren A-M gjorde.

Att utsätta ett spel för en speedrun innebär att dess brister och buggar blottläggs. Buggar behöver inte vara till spelets nackdel; om spelaren vinner på det och det är svårt för spelaren att utföra så är det svårt att inte se som fördelaktigt för spelet. Buggar av det dåliga slaget såg man i Super Mario Bros 2, där en av spelarna oförklarligt fick se sin karaktär dö mitt i ett hopp, bland annat. Där blev det rätt tydligt att Super Mario Bros 2 inte är ett äkta Super Mario-spel (”Super Mario USA”), speciellt som man spelade Super Mario Bros närmast före och Super Mario Bros 3 närmast efter.

För riktigt högkvalitativa spel, i synnerhet spelkanon, gäller att det krävs någon form av dissektion för att deras fulla kvaliteter ska framträda. Det kan till exempel innebära att de vid en speedrun ska uppvisa kvaliteter som annars inte märks. Därför var det extra intressant att se det avslutande numret, där spelaren Cpkaka tog 70 stjärnor i Super Mario 64 på mindre än 50 minuter, och klarade spelet på 53. Super Mario 64 är ju normalt ansett som lite mer av ett äventyrsspel än sina föregångare, något som kanske kan sammanfattas med mindre hoppande och mer klurande. På ESA framgick det tydligt att detta är helt beroende på vad spelaren gör; att väldigt många stjärnor går att hoppa sig fram till om man bara har den erforderliga skickligheten. Super Mario 64 har alltså suveräna plattformskvaliteter, om bara spelaren klarar av att tillgodogöra sig dem.

I övrigt verkar god spelbarhet inte ha varit ett tungt vägande kriterium vid urvalet av spel till ESA. Från lördag kväll till natten mot söndag ser listan på tidsprogrammet ut så här: Kung Fu, Ninja Gaiden, Adventure Island, Power Blade, Turtles II, Double Dragon III, Trojan, Solomon’s Key, Ghosts’n Goblins, Street Fighter 2010, Ufouria. Inför Kung Fu sa en av kommentatorerna ungefär att nu har vi en lång rad riktigt dåliga spel framför oss. Dessa spel kanske inte är lätta, men spelbarheten i exempelvis Kung Fu är löjligt elementär och möjligheterna att göra något spektakulärt är i princip obefintliga.

Det var också kul att se att spelarna ibland tog lite för stora risker och därmed misslyckades med vad de försökte göra. I synnerhet när spelarna mötte varandra kan det ha varit frestande att spela med alltför små marginaler för att vinna tid. Flera av spelarna sysslar i vanliga fall med TAS, Tool-Assisted Speedruns, där sådana spänningsmoment saknas. Att prestera live inför publik är en helt annan sak.

Relaterat till det här inlägget är Tävlande i NES-spel och highscore på NESdb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar