tisdag 24 april 2012

Nyhetsbrev från loading.se

Ni som någon gång har varit registrerade på loading.se och som har en gammal mailadress som ni fortfarande kollar, har förmodligen märkt att loading har börjat skicka ut nyhetsbrev. Lite överraskad blir man ju när man inte har varit aktiv där på flera (många) år och det plötsligt börjar komma nyhetsbrev, men så gör man tydligen på Reset Media. Jag kallar ibland loading för det stora bullshitforumet, på grund av det enorma antalet träffar man får om man söker på ”bullshit”, men att forumet inte är läsvänligt behöver inte betyda att nyhetsbrevet är bullshit – det är ju ändå skrivet av professionella skribenter.

I nyhetsbrev nummer två uppmärksammas att Tobias Bjarneby nu har verkat som spelskribent i 20 år, han började alltså redan några månader innan SNES kom till Sverige. Sedan dess har han i princip oavbrutet varit i täten i den svenska speljournalistiken som skribent eller chefredaktör för den speltidning som vid varje tidpunkt har varit den ledande i Sverige. Därutöver har Tobias även gjort insatser utanför sin hemmaplan, till exempel i Aftonbladet runt 2001, där han höjde nivån rejält från hur det var med den kritiserade Henrik Rudin. Tobias har också i hög grad bidragit till utformningen av spelkanon så som den ser ut eller uppfattas i Sverige. Att Super Mario 64 är världens bästa spel (Super PLAY 50 och nummer 3 2003 (eller 85:e numret totalt)) är till exempel i mångt och mycket Tobias personliga uppfattning, och att den uppfattningen också är utbredd bland spelare kan ses som ett tecken på det inflytande Tobias har haft.

Ett annat tecken på inflytande är mottagandet av Final Fantasy VI. I Super PLAY nummer 4 2002 lyfter Tobias fram de svenska försäljningsframgångarna för Playstation-versionen av spelet som ett tecken (eller ja, han skriver faktiskt bevis) på hans budskap går fram: ”När Final Fantasy VI till sist kom till Sverige, åtta år försenat, kändes det i alla fall som en seger. Och när det blev en enormt mycket större försäljningssuccé här än i våra grannländer – som normalt sett köper samma spel som vi gör – var det definitivt ett bevis på att våra budskap når fram.” I recensionen två nummer tidigare var för övrigt stora delar av texten kopierade från när Tobias hade skrivit om spelet tidigare.

När Super PLAY lades ned 2009 skrev Tobias, som hade lämnat tidningen fem år tidigare, i Level: ”I en tid då speljournalistik förminskats till en del av pr-maskineriet och inte ens de största internationella speltidningarna pallade trycket slutade Super PLAY aldrig att sträva vidare. En ny generation skribenter tog drömmen om den nya speljournalistiken på fullaste allvar och började sakta men säkert modernisera hela det svenska speltidningsklimatet.” De problem som han här satte fingret på beträffande speljournalistiken i stort kanske kan vara en anledning till att han inte längre är lika aktiv som skribent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar