fredagen den 28:e oktober 2011

Traderas spelmarknad sept-okt 2011

För två månader sedan tittade jag på Traderas spelsamlarmarknad. Eftersom avslutade auktioner finns kvar i just två månader är nu hela underlaget utbytt, och det är dags för en ny genomgång. Metoden är densamma, sökningarna något annorlunda, underlaget nytt.

Totalt antal avslutade auktioner (eller annonser) fördelat på de olika kategorierna:

TV-spel & Dataspel totalt: 85294
Xbox 360: 11496
PlayStation 3 PS3: 10973
PC-spel: 10624
Nintendo Wii: 7806
PlayStation 2 – PS2: 7803
Nintendo – NES: 5942
Nintendo DS: 5279
Super Nintendo – SNES: 4085
Playstation – PSone: 3397
Nintendo 64: 2610
PlayStation Portable – PSP: 2158
Xbox: 2111
Game Boy: 1960
Sega – Mega Drive: 1863
Nintendo Gamecube: 1621
Game Boy Advance: 1199
Övriga märken: 1066
Sega Master System: 759
Sega Dreamcast: 727
Övrigt: 699
Nintendo 3DS: 547
Pocketspel: 285
Litteratur: 284

Tvärtom vad man hade kunnat tro så var alltså antalet objekt något färre nu än i somras, så någon sommarstilje kan man tydligen inte prata om på Tradera. Tittar vi på samlarkonsolerna så har både NES och SNES ökat väldigt mycket, NES från 3589 till 5942 och SNES från 2684 till 4085. Wii har minskat mycket och ligger nu jämnt med PS2. Nintendo DS har också minskat mycket, men allra mest har 3DS tappat (från 1543 till 547). 3DS har ju sänkts kraftigt i pris, så man kanske köper nytt i butik istället för begagnat på Tradera. Men Nintendos 3DS är alltså nu minst av alla konsoler med egna kategorier. Man ser också ett tydligt mönster där gamla Nintendo (NES, SNES, NUS) ökar, medan nya (DOL, RVL, samt alla bärbara) minskar. Kanske är bärbara spel mer eftertraktade på sommaren?

Låt oss då titta på antalet auktioner med slutpris på 1000 kronor eller mer. Minst ett bud är här satt som kriterium, för objekt som ligger ute till överpris utan att säljas är rätt ointressanta. 1000 kronor är högt över nypriset på spel, så det ger en bättre indikation på samlarmarknaden än de 500 kronor som jag satte gränsen vid förra gången.

Avslutade annonser/auktioner/objekt som såldes för minst 1000 kronor:

TV-spel & Dataspel totalt: 969
PlayStation 3 – PS3: 281
Xbox 360: 186
Nintendo Wii: 121
Nintendo – NES: 105
Nintendo DS: 88
Super Nintendo – SNES: 46
Nintendo 3DS: 41
PlayStation Portable – PSP: 13
Pocketspel: 11
Nintendo 64: 10
Övriga märken: 10
Nintendo Gamecube: 9
Sega – Mega Drive: 9
PlayStation 2 – PS2: 8
Övrigt: 8
Game Boy Advance: 6
Playstation – PSone: 6
PC-spel: 5
Sega Dreamcast: 3
Game Boy: 2
Xbox: 1

Två kategorier går här bort, Sega Master System och litteratur. Xbox faller ner från mitten till jumboplatsen med bara en auktion (ett utvecklingskit för 1500 kronor). PC går från topptrion till bottenskiktet, och av de fem auktionerna är merparten tillbehör (rattar och pedaler). I kategorin Dreamcast är samtliga tre auktioner konsolpaket, men i Game Boy är faktiskt en av auktionerna ett spel, ett svensksålt Metroid II för 1005 kronor.

Nintendos konsoler avancerar rejält och tar de fem placeringarna bakom PS3 och 360. Även 3DS är med här, på sjunde plats med 41 auktioner med jättestor marginal till åttan PSP med bara 13. NES ligger efter bara de tre stora stationära konsolerna och är lite mer än dubbelt så stor som SNES. Pocketspel klättrar också mycket och går från näst sista platsen till en plats någonstans i mitten. Förklaringen är Game & Watch, som inte har någon egen kategori. Två spel som utmärker sig är Balloon Fight och Climber, båda i Crystal Screen-version, som såldes för 2900 respektive 2400 kronor.

Nu till spelen. Vi tittar på de sju någorlunda stora kategorierna, ner till 3DS alltså. Uppdelade i underkategorier ser de ut så här:

PlayStation 3 – PS3
Spelkonsoler: 257
Spel: 14
Tillbehör: 7
Övrigt: 3

Xbox 360
Spelkonsoler: 174
Spel: 7
Övrigt: 4
Tillbehör: 1

Nintendo Wii
Spelkonsoler: 119
Spel: 1
Övrigt: 1

Nintendo – NES
Spel: 71
Spelkonsoler: 31
Övrigt: 3

Nintendo DS
Spelkonsoler: 87
Övrigt: 1

Super Nintendo – SNES
Spel: 28
Spelkonsoler: 18

Nintendo 3DS
Spelkonsol: 40
Spel: 1

Av de 14 spelen i PS3 är merparten spelpaket. De enskilda spelen är i samtliga fall specialutgåvor, bl.a. ”God of War III Ultimate Trilogy Edition” för 2032 kronor och ”Dead Space Ultra Limited Edition” för 4950 kronor. Strax under 1000 kronor är det också specialutgåvor som dominerar, bl.a. flera exemplar av ”CATHERINE Love is Over Deluxe Edition”. Några vanliga spel är det alltså inte fråga om i PS3-kategorin.

Av de 7 Xbox-spelen är det två som är enskilda (inte i paket), också dessa specialutgåvor (”Call of Duty: Modern Warfare 2 – Prestige Edition” och ”Gears of War 3 Epic Edition”).

Till Wii finns det bara ett spelpaket.

Liksom vid genomgången för två månader sedan sticker NES ut något oerhört. Av 105 auktioner är mer än två tredjedelar spel. Nu är inte alla dessa enskilda spel, men nästan alla (fem är i paket). Uppskattningsvis säljs det på Tradera fler spel för över 1000 kronor till NES, än till alla andra konsoler och datorer sammantaget. Med detta mått är alltså NES som samlarkonsol större än alla andra tillsammans.

Till Nintendo DS finns det inga spel för över 1000 kronor, utan det är konsoler alltihop (även auktionen under ”övrigt”).

SNES har sett ett uppsving med fler än vanligt högt prissatta spel. Av de 28 som såldes för minst 1000 kronor finns bara ett spelpaket, och det var ett riktigt stort som slutade på 8200 kronor. Som vanligt är det mycket Zelda och Terranigma i toppen, men ett amerikanskt Earthbound (i snudd på perfekt skick) för 4850 kronor sticker ut.

Slutligen då 3DS. Här är 1000-kronorsspelet en specialutgåva av Ocarina of Time, Ocarina Edition, för 1136 kronor.

Eftersom jag här har haft 1000 kronor som gräns så går det inte riktigt att göra jämförelser med förra genomgången, där jag satte gränsen till 500 kronor. 1000 kronor är den gräns som jag kommer att använda fortsättningsvis. Nästa genomgång av det här slaget blir om cirka två månader, dvs. någon gång i slutet av december. Då får vi bland annat se vad julhandeln har för effekter på spelsamlarmarknaden.

Övrigt: Den här helgen är det Sydcon i Malmö. Jag kommer att vara på plats där för att sälja Spelsamlarboken. Priset är 200 kronor.

söndagen den 23:e oktober 2011

Attackerande dykningar i F-Zero X

Först en förklaring av begreppet spelbarhet. Spelbarhet är för mig spelarens möjligheter att styra skeendena på skärmen. Ju mer (bättre) spelbarhet, desto mer kan spelaren påverka av vad som händer i spelet; desto mer utmärker sig spelarens skicklighet (eller brist på skicklighet) i spelet.

I delar av spel där man inte kan påverka vad som händer är spelbarheten noll och ingen. Det är till exempel när ett spel laddar, men även under filmsekvenser (eller renderade sekvenser eller ”FMV:s”). Även dialoger eller textmeddelanden av olika slag innebär frånvaro av spelbarhet, om än i något mindre grad när man kan hålla inne en knapp för att få texten att gå snabbare. Detta med textmeddelanden gäller förstås inte om spelet fortsätter (som i t.ex. Lylat Wars eller GoldenEye 007) utan bara om texten innebär att spelandet stoppas (som i nästan alla RPG). Berättande sker ofta på bekostnad av spelbarhet, oavsett om det är i form av text eller renderade sekvenser. Det råder ofta ett motsatsförhållande mellan aktivt spelande och passivt mottagande av en handling (berättelse). En mer avancerad berättelse innebär i många fall mindre aktivt spelande; ju mer åt berättelsehållet man kommer, desto mindre spel blir det.

Parasite Eve bygger på en roman med samma namn och presenterar en även för ett Square-spel avancerad berättelse. Berättelsen förs fram dels med hjälp av text, dels med hjälp av renderade sekvenser. Berättandet dominerar stort och spelandet tycks ständigt komma i sista hand; det finns ju ingen riktig spelidé i grunden utan bara en roman. För att få till ett spel har man som pliktskyldigast placerat ut en mängd föremål på ologiska platser (här och var i Central Park till exempel) som spelaren ska leta upp, med jämna avbrott för väldigt sega slumpstrider. Parasite Eve är ett praktexempel på hur spelbarhet får stryka på foten till förmån för berättande, och kanske är det i renderade sekvenserna man finner den största behållningen, åtminstone var de ”state-of-the-art” 1998, men FMV är inte spelande. Dessa filmsekvenser kan man för övrigt se på Youtube, här och här och kanske är det så man bäst upplever ”spelet”.

Så långt om dålig spelbarhet, men vad är då bra spelbarhet? För mig är höjden av spelbarhet banor, moment eller något annat som till en början är väldigt svårt, men som efter mycket spelande och med stora färdigheter flyter på otroligt smidigt. Kontrollen är avgörande, men det krävs samtidigt någon bana eller liknande som gör att kontrollen kommer till sin rätt, och bandesign är därför också av stor betydelse för spelbarheten.

I ett tidigare inlägg, Filma sitt spelande, visas mitt rekord på Silence i F-Zero X. Där visas dock väldigt lite av vad som spelbarhetsmässigt är möjligt i spelet. Svävaren (Twin Noritta) är inställd på hög maxfart och kör man på andra banor än Silence handlar det i regel mest om att svänga tillräckligt försiktigt för att inte få sladd (men på Silence handlar det främst om att positionera sig rätt och svänga så lite som möjligt, för att minimera förlusten av fart). Nyckeln till den fulla spelbarheten i F-Zero X ligger istället i att lära sig att utnyttja effekterna av att sladda när man har svävaren inställd på full acceleration. Framför allt ger detta en möjlighet att göra de attackerande dykningarna, som ger upphov till fantastiska hastigheter långt över vad som är möjligt med ”konventionell” körning.

Mute City 2 med attackerande dykningar:



Videon ovan är alltså min egen, ganska suddig och inte rekord för mig, men den får duga som illustration ändå. Motståndaren är Staff Ghost, som kör med Twin Noritta inställd på hög maxfart, alltså samma som jag på Silence. Med sådana inställningar kan man förmodligen bara överträffa Staff Ghost marginellt, men med sladdande (sliding) och attackerande dykningar blir spöket nu slaget med över åtta sekunder.

För att verkligen förstå storheten i F-Zero X och attackerande dykningar är det ett måste att titta på elitspelarnas lopp. Nedan är en av världens bästa prestationer på White Land 2.



Här blir det tydligt att attackerande dykningar inte är något som rör bara spelkontroll, utan att de genomsyrar hela spelet inklusive grafik och ljud. Det sägs att grafikens enkelhet beror på att 30 svävare ska kunna vara på banan samtidigt, men förklaringen är nog snarare att den ska kunna hantera de hastigheter som uppstår vid attackerande dykningar. Och en bana som White Land 2, som många spelare har svårt att se någon poäng med, blir med attackerande dykningar en av spelets mest spektakulära (vid 0:37 i videon blir Staff Ghost varvad) och är antagligen designad för detta. Min uppfattning sammantaget är att spelbarheten i F-Zero X, bäst åskådliggjord av de attackerande dykningarna, är av ett slag som saknar motstycke. Dessutom är det tydligt att F-Zero X är skapat för att spelas på en nivå som ytterst få spelare är kapabla till. Den enastående spelbarheten gör att jag faktiskt placerar F-Zero X som kronan på verket bland EAD:s spel till Nintendo 64.

Avslutningsvis en rolig eller kanske bara tokig detalj rörande spelbarhet. När Super PLAY recenserade spel var spelbarhet en av sakerna de bedömde. När F-Zero X recenserades i SP 33 fick det 95 i spelbarhet: ”Den otroligt nyanserade kontrollen gör F-Zero X till en unik upplevelse.” När Parasite Eve recenserades två månader senare fick det 93 i spelbarhet: ”Aya går eller springer dit man vill, dock lite sakta ibland.” Sällan har skillnaden mellan 95 och 93 varit så enorm … Men attackerande dykningar var inte upptäckta vid releasen.


Tillägg: Det är möjligt att göra attackerande dykningar även med svävaren inställd på hög maxfart, men man får då inte upp alls samma hastighet. Se t.ex. den här videon på White Land. Just på White Land verkar hög maxfart vara mer framgångsrikt än full acceleration och sliding, mycket tack vare den långa nästan raka sträckan där det inte finns möjlighet till sliding eftersom uppbyggda kanter saknas. De sämre effekterna av dykningarna vägs upp av den högre farten på raksträckan.

måndagen den 17:e oktober 2011

Lite fakta om Spelsamlarboken

Antagligen har den här bloggen en del läsare som inte har läst Spelsamlarboken och möjligen finns det också några som inte känner till den. Här kommer därför lite fakta. 

Spelsamlarboken utkom för lite drygt ett år sedan och skrevs huvudsakligen under min tid på Lunds universitets författarskola, en utbildning över fyra terminer. Författarskolan har en sida med elevernas publicerade böcker, där Spelsamlarboken är med som en bland ganska många. Det finns även en sida med min klass, den som gick ut 2010.

Förutom Författarskolan och lärare och handledare där så har sättaren Lisa Sjöbloms arbete varit viktigt. Det är hon som står för bokens utseende både inuti och på omslaget. Det är alltså hennes förtjänst att boken ser ut som en bok. Lisa har två bloggar, http://lisasjoblom.blogspot.com/ och http://tailsfromtheburrow.blogspot.com/.

Boken är tryckt i 300 exemplar på Wallin & Dalholm i Lund och utgiven av mig själv på ett förlag som jag har skapat för ändamålet, Spelsamlarboksförlaget. Av de 300 böckerna är väl omkring 170 sålda hittills. Boken säljs i olika internetbokhandlar med Adlibris i spetsen och från från förlaget via bl.a. Tradera. En del böcker har skickats till olika redaktioner för recension, med ett omdöme i BTJ:s katalog som främsta resultat. BTJ är förlagens kanal till de allmänna biblioteken, och ett omdöme från dem innebär att bibliotek köper in boken. Dessutom är det en viktig kvalitetsstämpel. Vilka bibliotek som har Spelsamlarboken kan man se på bibliotek.se, även om förteckningen där är inte helt fullständig. Till exempel så finns Författarskolans version (urversionen) på Språk- och litteraturcentrums bibliotek i Lund, vilket inte framgår av bibliotek.se.

Om innehållet i boken:
Spelsamlarboken är indelad i fyra delar som alla på något sätt relaterar till spelsamlande. I den första delen presenteras NES och SNES och där förklaras det också varför dessa båda är de största samlarkonsolerna. Den andra delen tar bland annat upp mer praktiska frågor om spelsamlande, till exempel hur handeln går till med budgivning och liknande. Här finns också ett avnsitt om kvalitetsbedömning av spel, alltså hur man graderar slitage, något som spelar väldigt stor roll för samlarvärdet. Flera bildexempel finns för varje kvalitetsgrad. Den tredje delen tar upp mer avancerade aspekter av samlandet och här finns också omfattande värderingstabeller som listar värdet på alla SCN-spel till NES och SNES och lite till. Fjärde delen handlar bland annat om hur spelen till NES och SNES står sig i konkurrensen med spel till andra konsoler, dels samtida, dels nutida, när det gäller kvalitet och underhållningsvärde. Är man intresserad av tv-spelens historia har man säkerligen en hel del att hämta i Spelsamlarboken, även om den i första hand riktar sig till samlare. 

söndagen den 9:e oktober 2011

Dyra A4-manualer till billiga spanska spel

R.C. Pro-Am-auktionen såg länge ut att sluta på de 1750 kronor som var det högsta budet när jag skrev om auktionen häromdagen, men omkring en halvtimme före sluttiden kom en budgivare och drev upp slutpriset till 2939 kronor. Spelet är därmed ett av de dyraste som har sålts på Tradera på sistone och ligger faktiskt inte långt efter uppföljaren R.C. Pro-Am II i pris, uppföljaren som är ett av de allra mest sällsynta spelen till NES. Då ESP-sakerna inte har något speciellt samlarvärde (borde om inte annat gå att köpa billigt från Spanien) är det alltså ett A4-papper med svenska instruktioner som nu värderas till närmare tre tusen kronor, jämförbart med ett SCN-exemplar av R.C. Pro-Am i kvalitet 10, nyskick, som såldes för en månad sedan för 3317 kronor.

Budgivningen kan vara intressant att titta närmare på:

Budgivare                            Bud                Datum
Einherjer7                            2939 SEK     2011-09-30 02:21
Sirlin                                    2889 SEK     2011-10-09 19:27
Sirlin                                    2667 SEK     2011-10-09 19:27
Sirlin                                    2556 SEK     2011-10-09 19:26
SlackerDeLux                      1725 SEK     2011-09-30 02:17
Einherjer7                            1666 SEK     2011-09-28 12:26
SlackerDeLux                      1500 SEK     2011-09-28 12:15
Einherjer7                            1222 SEK     2011-09-27 13:02
SlackerDeLux                      999 SEK       2011-09-27 11:27
Einherjer7                            999 SEK       2011-09-27 13:02
[PingE]                                666 SEK       2011-09-26 21:45
Tpca                                    333 SEK       2011-09-26 22:16
Tpca                                    222 SEK       2011-09-26 22:16
Tjibynn                                 111 SEK       2011-09-26 21:26
burnavista                            1 SEK           2011-09-26 20:55

Sirlin, som drev upp priset på slutet, hade inte lagt några bud tidigare och budgivningen hade stått stilla i mer än en vecka. Det var då väldigt långt ner till tredje högsta budgivaren på 666 kronor. Tredje högsta budgivaren är alltid av viss betydelse eftersom dennes bud skulle bestämma det högsta budet förutsatt att en av de två överbjudande inte hade deltagit (och ingen annan hade tillkommit). Att det är väldigt långt ner till tredje högsta budgivaren är ett tecken på övervärdering, och det var alltså så det såg ut fram till cirka en halvtimme före auktionsslut i det här fallet. Nu ser det istället ut som att det vinnande budet är tämligen väl underbyggt.

Kan man med hänvisning till denna auktion då hävda att det inte är SCN-spel i förstautgåvor som är det mest åtråvärda, att ESP-spelen med sina A4-manualer har tagit över? Låt oss åtminstone titta på ytterligare en auktion med ett svensksålt ESP-spel: Zelda II – The Adventure of Link, som såldes på auktion i förra veckan.

Till att börja med ser man att spelet värderades högre än vad som är normalt för ett SCN-exemplar i motsvarande skick. Man noterar även att högsta budgivaren är densamma som i R.C. Pro-Am-auktionen som avslutades idag. Men det finns mer intressant än så, för tittar man på hela budgivningen så är det slående hur väl den matchar den för R.C. Pro-Am:

Budgivare                             Bud                Datum
Einherjer7                            1555 SEK     2011-09-27 22:20
Sirlin                                    1550 SEK     2011-09-28 12:05
Sirlin                                    1450 SEK     2011-09-28 12:05
Sirlin                                    1350 SEK     2011-09-28 12:05
SlackerDeLux                      840 SEK       2011-09-28 11:55
burnavista                             811 SEK       2011-09-27 22:18
Einherjer7                            777 SEK       2011-09-21 14:43
burnavista                            750 SEK       2011-09-27 22:18
Sirlin                                    400 SEK       2011-09-19 06:35
burnavista                            365 SEK       2011-09-19 21:19
[PingE]                                345 SEK       2011-09-18 19:42
MBic                                   300 SEK       2011-09-18 17:20
kralleman                             222 SEK       2011-09-18 17:01

Det är alltså inte bara det att Einherjer7 var högsta budgivare i båda auktionerna, han följdes dessutom av samma två budgivare och dessutom i samma ordning, och Sirlin svarade i båda fallen för de sista buden i auktionens slutskede.

Det vi kan konkludera är alltså att två ESP-spel med svenska extramanualer har sålts de senaste två veckorna, för priser som klart överstiger normal värdering för SCN-exemplar i motsvarande skick. Men, antalet budgivare som har bidragit till detta är bara tre stycken, och det gör att det i nuläget knappast går att tala om ett trendbrott där ESP (eller egentligen svenska A4-manualer) skulle vara värt mer än SCN. Än så länge bör ESP-spelens höga värdering ses som ett resultat av ett fåtal samlares gemensamma specialinriktning, och det är långt ifrån säkert att den här (väldigt höga) värderingen på A4-manualer håller i sig. Om inte annat så riskerar förfalskningar att bli ett problem, för det finns inte mycket som är så lätt att kopiera som ett A4-papper, och utan A4-pappren är det här bara billiga spanska spel.

torsdagen den 6:e oktober 2011

Läsarfråga angående R.C. Pro-Am ESP med svensk A4-manual

Det kom en läsarfråga om ett spanskt R.C. Pro-Am med svensk manual, som nu är till salu på Tradera.

Hej Sebastian


Tack för en bra och välskriven samlarbok. Nu har jag bra koll över samlingen.
Min fråga gäller ett R.C. Pro-Am som ligger ute nu.
Det är en spansk version med svensk instruktion på A4.
Vet att Bergsala tog in ett antal titlar med spansk version men har aldrig sett just detta spel.
Är det så ovanligt som jag tror att det är?
Kan du uppskatta värdet ungefär? (verkar finnas stort intresse bland samlare, 1750kr nu)
Finns det fler titlar som gick över från SCN till ESP i slutet av försäljningen? (förutom de 11 spel som är ESP från start)


MVH
Anders i Karlstad





Hej Anders och tack för en intressant fråga.

Ja, det finns flera spel som utkom först som SCN och senare ESP med svenska instruktioner på A4. Zelda II kom först i EEC/SCN med liten förpackning, sedan med stor förpackning och SCN på alla delar, och på slutet också som ESP med svensk svartvit manual. Därutöver finns det ESP-spel med A4-manualer på andra nordiska språk, varav några inte såldes i Sverige. Någon förteckning kan möjligen finnas på NESdb, men det jag hittar nu är bara den här FAQ-tråden.

Svartvita A4-manualer är alltid sällsynta, både till NES och SNES, men när de tillhör ett spel som också finns i SCN-version brukar de inte vara så värdefulla som är tydligen är fallet med R.C. Pro-Am; samlarna brukar föredra den första (SCN-)utgåvan. De mest värdefulla svensksålda ESP-spelen (Panic Restaurant, Hammerin' Harry m.fl.) har utöver manualen också svensk text påklistrad på kartongen. I det här fallet med R.C. Pro-Am är det bara A4-manualen som skiljer det från ett vanligt, spansksålt spel, och ett spanskt R.C. Pro-Am är inte värt mycket. Att A4-manualen värderas så högt (uppskattningsvis cirka 1500 kronor nu när högsta budet är 1750) har väl att göra med att upplagan kan vara i princip hur liten som helst, eftersom tryckkostnaden för ett sådant papper är försumbar. Det kan alltså mycket väl vara så ovanligt som du tror.

En möjlighet är att det inte är fullt så ovanligt och att det finns ett antal samlare som har den här utgåvan, utan att vara medvetna om värdet. Beroende på vad den här auktionen slutar på (även om budet 1750 kronor redan är högt) kan det då komma flera liknande spel till försäljning kort därefter, som kanske går att få betydligt billigare. Då gäller det också att vara uppmärksam på att förfalskningar kan förekomma, för det är verkligen inte mycket som är så lätt att kopiera som ett svartvitt A4-papper.

Så vad slutar då den här auktionen på? Ska värdet på Panic Restaurant och de andra vara vägledande, vilket jag inte tror av skäl som jag har nämnt ovan, så bör slutpriset bli flera gånger högre än nuvarande bud. Hur som helst så är det redan värderat långt högre än ett motsvarande SCN-exemplar och det är ju anmärkningsvärt i sig.

Sebastian