söndag 23 januari 2022

Spelglädje per wattsekund

Det har vad jag vet inte framförts som försäljningsargument, men både NES och SNES har försumbar energiförbrukning. Eftersom de inte marknadsfördes som energisnåla så blev förbrukningen förmodligen som den blev, knappa 10 W, emedan Nintendo gjorde optimeringar inom andra områden.

Energiförbrukningen drog iväg från och med Gamecube och med det följde behovet av fläktar, något som bidrog till att jag numera inte har någon Gamecube – fläkten lät för mycket. Till det kommer priset för de förbrukade wattsekunderna, som räknas om till kilowattimmar, kWh, när de hamnar på elräkningen; för SNES är kostnaden försumbar, och den låter heller inte ett dugg när den är igång.

Visst kan man ha energisparlägen och så vidare, men överstiger förbrukningen inte i något läge 10 W behöver man inte sådant. Då kan man utan vidare lämna konsolen på över natten, något som ofta är att föredra i spel med lösenordssystem. Fyra tecken, som i The Lost Vikings, är givetvis inga bekymmer, men fyra rader långa lösenord kan göra att man hellre lämnar konsolen på en längre tid medan man gör annat. The Legend of the Mystical Ninja är ett spel som man gärna låter vara på.

TV:n drar förstås mycket mer än 10 W, även om den är liten och anspråkslös, men med en stor platt-TV och en konsol som drar flera hundra watt kan den tråkiga elräkningen väga tyngre än de roliga spelstunderna; det blir svårt att motivera spelglädjen per wattsekund.

tisdag 21 december 2021

”A4-manualer? Nej, jag samlar på Nintendo.”

Bland bloggens borttagna inlägg finns en del som är värda att återpublicera, men fler som inte är det. Följande inlägg publicerades ursprungligen för fyra år sedan, men har ett perspektiv som inte verkar komma fram i den aktuella boken Super Nintendo i Sverige (som jag får vänta med att läsa). Det handlar om att skilja på Bergsala och Nintendo, och då handlar det inte bara om A4-manualer utan även Nintendobiblioteket och Zelda Gold Pack med mera.


Under NES-tiden producerade Bergsala mängder av trycksaker med anknytning till deras roll som generalagent för Nintendo, och många som samlar på Nintendo samlar också på material från Bergsala. Nintendoklubbens medlemsblad började ges ut 1988 och bilden ovan visar omslaget i april 1994. Vid den tidpunkten började Bergsala producera en ny sorts trycksaker, nämligen A4-manualer till de spel de importerade från Spanien. Dessa A4-manualer har emellertid aldrig likställts med Bergsalas övriga trycksaker, utan har snarare tillskrivits en dignitet motsvarande Nintendos SCN-märkning, med åtföljande värde.

Hur processen att förse spelen med svenska instruktioner på A4-papper såg ut är inte klarlagt, till exempel om Bergsala kopierade upp dem själva eller faxade dem till butikerna, men det är helt vedertaget att Nintendo i Japan inte befattade sig med A4-manualerna. Äkta när det handlar om A4-manualer är därför inte detsamma som äkta kassetter eller äkta manualer, det vill säga producerat av Nintendo i Japan, utan på sin höjd ”äkta Bergsala”, om så bara via fax. Äkta betyder då bara att pappret är från tiden när spelet såldes nytt i butik, och falskt betyder att någon har kopierat pappret efter att A4-manualerna blev värdefulla.

Fixeringen vid A4-manualer hänger samman med samlarnas strävan att ha en komplett samling svensksålda spel, men som Thomas Sunhede redogör för i boken NES-XX-SCN så var det bra många fler titlar som såldes utan anpassning i form av svenska instruktioner. Det faktum som många väljer att bortse från eller inte är medvetna om, är att EU-inträdet 1995 medförde att alla spel som var avsedda för andra EU-länder utan vidare kunde säljas också i Sverige, även om uppdelningen i PAL-A och PAL-B satte sina begränsningar för NES. Det har hursomhelst blivit så att samlarna låter A4-manualerna bestämma vilka spel som utöver SCN-spelen ska räknas till de svenska utgåvorna.

Är det kanske så att det synsättet nu håller på att överges? Kollar man på spelsamlarmarknaden så är det inte längre någon rusning efter A4-manualer till vare sig NES, SNES eller någon annan konsol, utan de flesta riktigt dyra avsluten ligger ett par tre år tillbaka. A4-manualerna är helt och hållet de nationella distributörernas påfund, och oaktat sällsyntheten kan man fråga sig om dessa verkligen hör hemma i en Nintendosamling. Visst är det många som också samlar på Bergsala, men det finns i alla fall fog för att avfärda A4-manualerna med orden ”Nej, jag samlar på Nintendo”.

Inte äkta Nintendo.

onsdag 8 december 2021

Ikoniska särdrag, spelbarhet och narrativ


Gamesradar gick grundligt tillväga när de nominerade Space Invaders och Pac-Man till omröstningen om de senaste 50 årens bästa spel. I omröstningen bland allmänheten kunde de båda representanterna för arkaderan inte hävda sig, utan där var det spel från 2000-talet som dominerade med Dark Souls i spetsen. Även om det är en stor seger för Dark Souls och From Software så ska man kanske inte i övrigt fästa så stor vikt vid resultatet.

Pac-Man är på intet sätt utan kvaliteter, men de är av ett helt annat slag än i flera av 2000-talets spel. Jag skulle säga att det är ikoniska särdrag i kombination med spelbarhet som lyfter Pac-Man, där de ikoniska särdragen yttrar sig i hur lätt spelet är att känna igen och spelbarheten i de bedrifter man som skicklig spelare kan utföra genom att lära känna spelet och de fyra spökena Inky, Blinky, Pinky och Clyde, som alla beter sig olika.

Högklassig spelbarhet uppenbarar sig inte omedelbart, utan successivt i takt med spelarens enträgna försök att nå bättre resultat. Av de tjugo spelen hos Gamesradar ger Super Mario Kart och Super Mario 64 utmärkta exempel på sådan spelbarhet, medan meriterna hos exempelvis The Last of Us med flera nästan uteslutande är relaterade till narrativ. Man kan också ta som exempel Pac-Man 2: The New Adventures till SNES, som inte erbjuder alls samma möjligheter som arkadoriginalet att briljera med skicklighet. Istället är det narrativet som har utvecklats, men den är ingalunda extraordinär och därför är spelets främsta förtjänst porteringarna av arkadspelen (även Ms Pac-Man).

Finns det då några spel bland de tjugo som har ikoniska särdrag som enda egentliga merit? Space Invaders, Sim City och Pokémon Go bör räknas dit. Tetris har undermålig spelbarhet i en del versioner, men i Tetris DX är den oklanderlig.

söndag 28 november 2021

Förestående lansering av boken Super Nintendo i Sverige


Rör man sig i spelsamlarkretsar har man förmodligen inte missat att det snart är dags för lansering av boken Super Nintendo i Sverige. Martin Lindell, som 2008 var först ut med boken 8 bitar på 80-talet: Nintendos marsch in i de svenska hemmen, har skrivit boken tillsammans med Carl Michael Sahlberg, som har hand om sndb.se.

Boken redogör för SNES-eran med svenska ögon, d.v.s. hur spelen mottogs i den svenska pressen, hur Bergsala arbetade med marknadsföring och liknande. Under NES-eran var Bergsalas marknadsföring den primära informationskanalen till konsumenterna, men under SNES-eran hade oberoende spelmedia en gynnsam period som därefter fortsatte ganska länge. Tobias Bjarneby, som var med hela vägen, har fått skriva bokens förord.

Boken säljs av Spel & Sånt i Norrtälje, men eftersom jag i nuläget inte bor i Sverige kan det dröja innan jag får tag på den.

Början på boken kan läsas på smakprov.se.


söndag 14 november 2021

Jubileum föranleder revision av kanon

Vid jubileum brukar man få anledning att ompröva hur spelen från förr står sig. Vad är det då för jubileum i november 2021? Jo, det är 50 år sedan Computer Space som det första spelet började dra in pengar. Det är spelbranschen som blir 50 år.

Nu är det gamesradar.com som har låtit allmänheten rösta fram det ”ultimata” spelet. Resultatet presenteras 23 november, men förarbetet är nog så intressant. En första gallring gjordes genom att ta topplistor från två tongivande västerländska speltidningar, Edge och Retro Gamer, plus varje års vinnare av Golden Joystick Awards. Den solida basen med åtskilliga hundra titlar tog sig sedan sakkunniga an och valde ut 20 spel till omröstningen.

De 20 spelen är:

Minecraft

The Last of Us

Doom

Tetris

Super Mario 64

Street Fighter II

Space Invaders

Portal

Pokémon GO

Super Mario Kart

Grand Theft Auto V

Super Mario Bros. 3

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Halo: Combat Evolved

Dark Souls

Metal Gear Solid

Half-Life 2

Call of Duty 4: Modern Warfare

Pac-Man

Sim City

Det man kan utläsa av ovanstående lista är bland annat att de sju bästa spelen till SNES skulle vara Super Mario Kart, Street Fighter II, Super Mario Bros 3 (ej på egen kassett), Tetris, Sim City, Space Invaders och Pac-Man (i Pac-Man 2: The New Adventures). Då räknar jag bort Doom, som inte håller måttet på SNES.

En uppenbar invändning blir att Space Invaders och Pac-Man av många inte skulle räknas till de 10, 20 eller ens 50 bästa spelen till SNES. Förlorade de verkligen så mycket spelkvalitet när de porterades? Nej, båda är mycket lika respektive arkadoriginal. De är alltså inte med på grund av kvalitet, utan för att de representerar en era.

Jag ägnar ganska mycket av Spelsamlarboken åt kanon, som samvarierar med samlandet. Jag skriver bland annat att spel som rankas högt flera gånger, av olika juryer och med lång tid emellan befäster sin position. Några av de 20 spelen hos GamesRadar har inte varit med så länge, och det är inte alls säkert att Breath of the Wild definitivt har petat bort Ocarina of Time, som saknas här men längre tillbaka har många höga placeringar. Jag konstaterar också i min bok att man får väldigt olika svar beroende på om man frågar japaner eller västerlänningar. Hos GamesRadar blir det mycket påtagligt i avsaknaden av Final Fantasy och Dragon Quest, som annars brukar kunna hävda sig även i väst.

Deltog man i omröstningen kunde man välja att få en e-bok, men titlar som 100 Nintendo Games To Play Before You Die får mig att tvivla på kvaliteten. Det gäller att ha syn, hörsel, reaktionsförmåga, rörlighet i fingrarna, intellektuell skärpa och ganska mycket annat om spelen verkligen ska komma till sin rätt. På ålderdomshemmet är det för sent.

För övrigt är Super Mario 64 nu lika gammalt som Computer Space var när Super Mario 64 var nytt.

Space Invaders och Pac-Man är inte så mycket bättre i det här formatet, men GamesRadar ville ha med dem som representanter för arkaderan.